Porträttfoton!

Midsommarafton närmar sig snabbare än man kan tro, och över huvud taget står sommaren äntligen för dörren. Därför erbjuder Pälsklingar nu somriga porträtt på era hundar! Perfekt att passa på när din hund är alldeles nyfrissad. 😉 Det finns flera olika blomsterkransar att välja på!😁

¤Du måste boka fotografering direkt i samband med att du bokar tid för frisering av din hund, så jag kan avsätta tiden för det.

¤Vill man bara ha ett porträtt, så går det också bra förstås.

¤Du som bokar tid för både frisering och porträtt får fotograferingen till ett reducerat pris: 250 kronor.

¤Endast porträtt utan frisering: 500 kronor.
Hunden måste vara ren.

Detta ingår:
1 porträttbild på din hund som levereras både högupplöst (för utskrift) samt en lågupplöst version som lämpar sig att dela på sociala medier. Varför inte skicka fotot som en glad midsommarhälsning till alla vänner på Facebook till exempel?

.

.

.

.

.

.

Välkomna till Pälsklingar!

Mitt företag Pälsklingar startade jag 2012 och sedan 2016 finns vi på Posthusgatan 10, centralt i Norrtälje. Företaget står på flera ”ben” och är alltså inte bara hundfrisering, utan även kurser, foto och jag har också haft en liten butiksdel i denna lokal. Där har det varit försäljning av schysst hundgodis från Sverige och Norden, utan en massa tillsatser som socker, färgämnen och konserveringsmedel eller spannmål, samt lite pälsvårdsprodukter, leksaker, hundkläder m.m.

Sedan mars i år så pågår utförsäljning av alla saker i butiksdelen och efter det kommer jag inte ha någon butiksdel mer, vilket även innebär att det omtalade Hunditoriet försvinner. Kom ihåg vart ni var med om det först. 😉 Den övriga verksamheten fortsätter som innan. =)

Här kan man vänta medan ens hund får klorna klippta, eller om man kanske råkat komma lite tidigare än att hunden hunnit bli färdigfrissad. 😉 Ambitionen har varit att skapa en plats där man trivs, både människor och hundar – även om hundarna kan ha lite ambivalenta känslor till platsen beroende på hur hemskt de tycker det är med pälsvård förstås!

I rummet där jag klipper och trimmar hundar (separat från butiksdelen, för att det ska kunna vara så lugnt som möjligt) jobbar jag vid ett höj-och sänkbart bord som både är mer ergonomiskt för mig och bidrar till hundarnas ”självbestämmande” – om hundarna frivilligt kan hoppa upp bäddar det för en bättre upplevelse. Även om detta ofta inte är möjligt, så är det i alla fall viktigt att försöka att först jobba tillsammans. Liksom det är trevligt för hunden att för egen maskin kliva av bordet sedan. Blir hunden väldigt osäker på högre höjder kan man sänka bordet och jobba sittande åtminstone en del av tiden. Det blir en balansgång mellan att få jobbet gjort (utan att själv ta för mycket stryk) och att försöka skapa en så bra upplevelse som möjligt för hunden.

Produkter i salongen.

Bad i anslutning till trimbordet förstås. 😉

Operant betingning och klickerträning = samma sak?

Många sätter likhetstecken mellan dessa begrepp, men klickerträning är snarare en förgrening från operant betingning, en term som myntades av psykologen B.F. Skinner.

Skinners arbete baserades på Edward ThorndikesLaw of Effect”. Klickerträning uppkom i sin tur sedan genom Marian Bayley och Keller Breland, som var studenter hos B.F. Skinner.

B.F. Skinner valde termen operant därför att han inkluderade all inlärning som INTE handlar om reflexer, (klassisk betingning), utan det man kan kalla ”viljestyrt” eller ”målinriktat” beteende. Beteenden styrs av de konsekvenser som beteendet får. Konsekvenserna avgör om beteendet kommer att öka eller minska.

 

 

Negativ förstärkning har använts för att få musen att fortsätta hålla upp svansen. (2007, Vilda – en av mina möss.)

Man kan säga att det finns fyra pelare inom operant betingning:

Positiv förstärkning: Något läggs till (exempelvis en godbit) när djuret gör något och detta ökar chansen att beteendet upprepas. Exempel: Hunden sätter sig – hunden får en godbit.

Negativ förstärkning: Något aversivt (alltså otrevligt) tas bort när djuret gör något och detta ökar chansen att beteendet upprepas. Ett exempel är Skinners Box-experiment, där det avsersiva kunde vara ett högt ljud eller elstötar, som fortsatte ända tills råttan tryckte ner spaken, varpå det hemska ljudet/elstötarna upphörde.

Positiv bestraffning: Något aversivt läggs till när djuret gör något och detta minskar risken att beteendet upprepas. Exempelvis hunden som får en elstöt av elhalsbandet om den skäller. (Elhalsband är tack och lov en styggelse som inte är tillåtet i Sverige.)

Negativ bestraffning: Något som djuret vill ha tas bort när djuret gör något och detta minskar risken att beteendet upprepas. Om du till exempel har lagt din hund och är på väg fram för att ge en godbit och den då reser sig, så försvinner godbiten ner i fickan igen. Detta minskar risken att hunden upprepar beteendet att resa sig för tidigt/innan frisignal.

 

Inom operant betingning ingår alltså alla dessa fyra. Du kan således använda dig av obehag inom operant betingning. Klickerträning, däremot, medger inte användandet av aversiver, positiv bestraffning och negativ förstärkning får inte användas inom klickerträning, för då är det inte klickerträning. Det finns sedan ytterligare några kriterier inom klickerträning, där det mest uppenbara är användandet av en betingad förstärkare, (som klickerdosan), men det är en annan historia. 😉

Modiga valpar

På valpkursen denna vecka lät jag valparna och deras ägare bland annat gå en liten upplevelsebana, på ena bilden kan ni se lilla pudeln Leeroy prova ett ojämnt och prasslande underlag. Ett sätt att under kontrollerade former låta valparna möta okända saker och uppmuntra deras mod. Medan en valp i taget gick bana fick de andra vara passiva.

 

 

Valpkurs

På torsdagskvällar pågår det just nu valpkurs. Valpkurser är bland det roligaste jag vet att hålla, då det oftast händer mycket från gång till gång – valpar suger åt sig snabbt. Både bra och dåligt. Senaste tillfället i torsdags gick bland annat ut på passivitet även med de andra hundarna nära inpå inomhus – det är väldigt troligt att man som hundägare kommer sitta i väntrummet på en veterinärmottagning och liknande ställen genom hundens liv och därför kan det vara mycket nyttigt att simulera olika situationer på detta sätt. Vi passade även på med lite hanteringsträning i form av att trä på och av hundarna varsin t-shirt. Innan någon nu sätter i halsen så kan jag genast lugna med att det på inget sätt handlar om att lära hunden att ha på sig kläder, utan är bara ett lätt och lite roligt sätt att vänja valpen vid att den hanteras – något träs över huvudet, människor lyfter på och trär i ben etc. Först fick ägarna göra det på sina egna valpar, sedan fick de byta valp med varandra – vilket innebar helt nya förutsättningar för alla parter! Man är van att hantera sin egen hund och hundar är oftast vana vid att hanteras av sin ägare på olika sätt, men med en ny människa kunde det plötsligt kännas som något helt nytt. Valparna talar om var deras gräns går och som ägare får man en tydligare bild av saker man kanske behöver jobba mer på. Även detta, att hanteras av olika människor, är något hundar för det mesta måste vara med om flera gånger under deras liv. Hundfrisör, veterinärbesök, hundvakt m.m.

Ta med hunden på restaurang? ”Sluta förmänskliga hunden!”

Jag snubblade igår över en liten debattartikel på Aftonbladet, skriven av en kvinna som just blivit med toypudel. Den var lite väl inriktad på att SKK skulle ta mer ansvar för att hundar ska få ta mer plats i samhället istället för sitt rasbevarande arbete, men debatten som uppstod i kommentarsfältet var det intressanta. 😉
Tycker jag att hundar ska få följa med överallt hela tiden? Nä. Tycker jag att hundar (med dess ägare) stängs ute väldigt mycket idag? Ja.
Jag känner inget trängande behov att aktivt välja att ”ikväll ska jag och hunden gå på restaurang och riktigt festa till det!”. Inte heller känner jag att jag måste ha med hunden in i klädaffärer eller spatsera i galleriorna med den. Inte för att jag utgår ifrån att hunden är smutsig och äcklig – jag har sett betydligt fler kladdiga barnhänder som hänger i de nya kläderna på hängarna i affären än jag varit med om smutsiga hundar som gör detsamma. (Åhléns tillåter hundar på flera ställen där jag varit och det är nästan alltid minst en hund med ägare i butiken när jag är där). Barn som sölar något alldeles ofantligt på restaurang (förutom att många också stör med sin högljuddhet, att de springer runt och jagar varandra mellan borden osv) är också något jag ser mer av än att hundarna skitar ner där de är tillåtna. (Och jag pratar om inrättningar där hunden får följa med och då ska vara vid sitt bord, inte inrättningar specifikt hundinriktade, som exempelvis Himmelska hundar där hundarna hoppar omkring lösa och härjar ganska bäst de vill.)
Det vanligaste i den hätska debatten är att folk drar upp livsmedelslagen. Innan vi gick med i EU var Sverige betydligt tuffare än idag – det var förbjudet för hundar (djur) att tas med till alla typer av livsmedelslokaler. Nu är reglerna samma här som i övriga EU, man får inte ha med sig djur i utrymmen där mat bereds, hanteras eller lagras. Så i livsmedelsbutiker gäller det striktare förbudet fortfarande, men när det kommer till restaurang, café etc, så är det upp till ställets ägare. Då har vi rett ut det.
Typ lika vanligt argument är alla stackars allergiker, som gärna buntas ihop med hundrädda. Ja, nu är det ju så att jag som hundägare har mina hundars allergener på mig oavsett om hunden är med mig eller inte. Både allergiker och hundrädda skriver gärna saker som att alla vi hundägare inte har något i stan att göra och borde flytta ut i skogen (det borde till och med vara lagstiftat menar vissa) om vi nu så gärna vill ha pälsdjur. Ja, jag skulle gärna slippa er också. Magnus Wickman, professor, astma och allergi, skriver: ”Allergitestpositivitet mot hund förekommer hos cirka 15 procent av befolkningen, men bara hälften av dessa kan förväntas reagera på pälsdjur och av dessa som reagerar är det bara 5-10% som kan förväntas reagera med svåra symtom,det vill säga mindre än 1% av befolkningen.”. Djurhållning är vanligt, typ halva Sveriges befolkning åtminstone har något djur. I vart tionde hem finns minst en hund. Djurägares kläder och hår transporterar allergener till miljöer där det inte finns djur. Fyra till fem timmars vistelse i en genomsnittlig skolmiljö är likställt med att vara hemma en timme hos någon som har katt eller hund.Det ska också tilläggas: Allergen från pälsdjur är vattenlösliga! En nytvättad hund ger i de flesta situationer ett så litet extra tillskott jämfört med den allergenmängd som redan finns i den omgivande miljön, att det inte innebär en ytterligare hälsorisk för flertalet med hundallergi.
Gällande hundrädda så finns det olika typer. De som har en faktisk fobi av någon anledning och de som känner mindre obehag vid åsynen av hundar, pga faktiskt tråkiga omständigheter eller inlärd rädsla (typ, mamman är rädd och hennes barn lär sig att också vara rädda, fast de inte haft någon dålig upplevelse själva). Min man har ormfobi, men går ut i skogen i alla fall, dock undviker han uppenbara ”ormställen”. Jag är rädd för spindlar (inte fobi) och getingar (jag är överkänslig mot getingens gift), men bor på landet och måste hantera dessa dagligen stora delar av året (och dessa småkryp är svårare att undvika än någon hund). Rädslor finns, de går att göra något åt om man vill, det är kanske inte så att hela världen ska anpassa sig helt och totalt efter rädslors existens.
Och just det. ”Allergiker har inte valt att bli allergiker, men du har faktiskt VALT att skaffa hund” (och får således skylla dig själv, underförstått). Men om det helt enkelt är så att vi ska visa total svartvit hänsyn till allergiker, för att de inte valt att bli det, så behöver vi också sätta igång med exempelvis följande: bannlysa alla nötter från det offentliga rummet, det inkluderar alla livsmedelsbutiker också. Nötallergiker kan dö bara av att en nöt finns i rummet, så det är allvarligt. Detsamma gäller ägg på matställen – många som är äggallergiker kan inte äta något som ens stekts på samma häll som ett ägg utan att få kraftiga, potentiellt farliga, allergiska reaktioner. (Jag hade en bekant som var just äggproteinallergiker och generellt fick undvika att äta ute alls för att det var för omständigt att ta reda på om det var säkert för honom att äta där.) Parfym! Antalet människor som är överkänsliga mot olika dofter i samhället har ökat de senaste 50 åren, troligtvis pga den västerländska livsstilen (bara att gå in och läsa på Astma- och allergiförbundets sida). Det begränsar vardagen för många att så många andra vältrar sig i stinkvatten av olika slag, starkdoftande mjukmedel och schampon… Ni andra har ju faktiskt VALT att äta nötter och ägg och hälla allehanda dofter över er och skulle faktiskt kunna ge f*n i det – visa lite j*vla hänsyn till alla allergiker som vill äta ute och röra sig ute i samhället.
Ett annat argument som dök upp förvånansvärt ofta i kommentarsfältet var att vi f*n ska sluta förmänskliga hunden. Jag förstår knappt argumentet. Varför är det att förmänskliga hunden att ta med den på någon social inrättning? De flesta hundägare har inte tänkt ta med hunden på en restaurang, sätta den på en stol med egen tallrik och bestick och klädsel för tillfället, utan har helt enkelt tänkt gå in och ta en bit mat medan hunden ligger under bordet och vilar ett tag. Sedan gå hem eller fortsätta på sin resa eller vad man nu gör.
Besläktat med ovanstående argument var att det var hemskt för hunden att tas med på sociala inrättningar som restaurang, gallerior eller ja, över huvud taget i stan faktiskt. Det är för mycket folk och stressigt för hunden i dessa typer av miljöer, läste jag. Den här typen av djurplågeri borde förbjudas, man släpar inte runt sin hund på butiker, caféer, restauranger, gallerior och flyg.” Hunden mår bättre av att och vill hellre vara hemma. De ska få vara hundar. ”Hunden ska inte vara med i alla situationer och platser. Det mår den inte bra av. Är inte naturligt för en hund att vara överallt i olika miljöer. Hundar ska ha trygghet, kontinuitet och i bekant miljö.”
Jag är ganska säker på att de flesta hundar, detta sociala gruppdjur, mycket hellre skulle vara med sin ägare så mycket som möjligt hellre än att ligga ensam hemma. Nu finns det hundar som inte klarar av denna typ av miljöer, det finns hundar som är så kassa mentalt att de praktiskt taget skulle behöva bo i en vadderad cell för att hålla ihop. Ta inte med dessa till sådana miljöer, obviously… Men det finns också gott om hundägare som har hundar som HAR bra mentalitet och trygghet i sig själva och som från start varit med i olika miljöer och inte tycker att det är någon stor sak att vara i dessa eller förflytta sig mellan dem. Varför det inte skulle vara ”naturligt” att vara i olika miljöer fattar jag inte. Att upptäcka en ny plats, med alla dofter och synintryck, är en kraftfull aktivering för mina hundar. Att gå samma runda i vårt närområde gör de närmast med ointresse – pliktskyldigast kissmarkeras de vanliga platserna för att underhålla ”reviret”. Mina hundar älskar att roadtrip:a och när vi cyklade runt Gotland för några år sedan (innan Gaia ens var påtänkt) var det lätt bland det bästa Loke varit med om. Det var inte ångestframkallande att ha ett nytt ”hem” varje kväll, eller att upptäcka allt som var på vägen från en destination till en annan.
Över huvud taget så är hela begreppet med vad som är ”naturligt” eller ”onaturligt” för hunden svårt att applicera, anser jag. Hundar är något vi människor har skapat efter tycke och smak under många tusen år. Vi har INTE en tam varg i vardagsrummet (eller på restaurangen för den delen). Det ”naturligaste” för en hund torde vara att vara med oss, kort och gott, var nu detta än må vara. Hundar idag är inte bara något vi har till jakt eller förflyttar får med osv. Synen på vårt sällskapsdjur ändras hela tiden och ”cityhundar” är ingen ovanlig företeelse. Sedan tror jag absolut att de flesta hundar skulle välja att härja i skogen framför att ligga under bordet på en restaurang och vila – men man gör ju inte enbart en sak konstant hela livet!
Artikelförfattaren fick också höra upprepade gånger hur egoistisk hon var som ville kunna ta med sin hund på dessa ställen och vad hemskt att vilja att världen skulle anpassa sig efter henne på något sätt. Ja, säkert lika egoistiskt som alla allergiker, hundrädda, hundhatare som inte vill se hundar alls och vill att världen ska anpassa sig efter dem.
Det måste inte vara svartvitt. ALLA restauranger måste inte tillåta hundar, men alla måste inte heller förbjuda dem. Under sommaren har jag sett några ställen som gått ut på sina Facebook-sidor med att hundarna är välkomna in och dessa restaurang/café-ägare får kommentarsfältet översållat med kränkta allergiker och hundrädda som tycker allt är så himla orättvist för att de stängs ute från allt. Det finns över 20.000 restauranger (antalet caféer hittar jag inga siffror på) i Sverige – det borde gå att unna hundägare tillträde till några av dem utan att det blir ”orättvist”.
Som jag skrev tidigare i inlägget så känner jag inget aktivt behov av att ta med min hund på shoppingtur eller restaurang osv. Det finns dock tillfällen då jag önskar att det fanns en större tillgänglighet, och det är just när vi är ute på resande fot i Sverige. Vare sig det är till fots, med cykel eller bil. Att binda hundarna utanför något är otänkbart! Stöldrisken och risken att någon är dum mot dem… Jag har sett ungdomar gå fram och sparka mot fastbundna hundar, eller människor som hetsar sina egna hundar mot dem etc. Lämna hundarna i bilen… Ja, om vi nu har bil så är detta en möjlighet ibland. Men återigen stöldrisk – tjuvarna blir bara fräckare och fräckare. Så man vill ha bilen inom synhåll, vilket kan vara knepigt många gånger. Sedan måste ju temperaturen tillåta det, vilket den sällan gör annat än en kort period vår/höst. Har vi ett hotellrum/stuga/B&B/annat så kan vi ju i de flesta fall lämna hundarna där såklart. Men jag kan ju som ett exempel nämna vår semester på Gotland förra året. Då hyrde vi en lägenhet i Visby. Men det innebär inte att vi sitter på våra arslen i Visby och tar små promenader, utan vi åkte runt på hela Gotland. Det blir liksom heldagar. Det är flera mil ner till Sudret på Gotland och det är inte ett alternativ att inte ta med hundarna alls, det är inte heller ett särskilt rimligt alternativ att köra ”hem” hundarna för att sedan gasa på ner igen för att gå på restaurangen man skulle vilja prova där nere, slänga i sig maten och gasa hem igen. I det här fallet var det till och med så att vi hade varit tvungna att checka ut från vårt boende, men färjan hem skulle inte gå förrän sent på kvällen (billigare biljetter, men djurbiljetterna är ändå hutlöst mycket dyrare). Nu föll det sig så väl att franska Hamra krog inte hade hundförbud. De hade två ”salonger” och i den ena var hundar tillåtna, i den andra inte. Så enkelt. Eller när vi körde från Stockholm upp till Kiruna i år inför fjällvandringen, så hade det varit otroligt praktiskt och inte minst trevligt om det hade funnits några ställen som var öppna för oss (vädret var inte särskilt trevligt just den veckan, så även om man som hundägare är van vid och har accepterat att vara ute i alla väder, så skulle det självklart vara trevligare att sitta inne i värmen och vara torr och äta en god bit mat innan man fortsätter det konstanta körandet, även om man så hade fått sitta i en skrubb med sin hund).Jamen ät i bilen då, tycker säkert många. Det är ju ett alternativ och något man oftast får göra. Jag vill ändå mena att det inte skulle behöva vara det enda alternativet bara för att man är en hundägare (som reser en del i landet).
Här i Stockholms län är det för övrigt tillåtet att ha med sig hunden inom kollektivtrafiken, på avsedda platser. Men jag har förstått att det inte är så i hela landet och jag vet att det finns ”krafter” som också jobbar mot detta, hundar ska inte tillåtas där heller.

Loke som skadad vs toppform (att inte få hjälp vs att få hjälp)

Skillnaderna är så tydliga. Jag blir förbannad när jag tänker på att vi slösade bort nästan två år på att gå till undermåliga fysioterapeuter och veterinärer (veterinärer bör generellt inte vara det första valet om problemen med stor sannolikhet är muskulära, vet jag nu). Det ska inte behöva vara så att en vanlig hundägare ska behöva kunna en massa själv om hur hunden fungerar rent ”mekaniskt”. Men så ser det ut. I närmare två år av sitt liv fick Loke alltså gå med smärtor, smärtor som blev värre och spred sig allteftersom tiden gick och vi inte fick adekvat hjälp. Han kämpade på ändå, som så många hundar visar han inte smärta i första taget och främst var det kroppsspråket och hans rörelser som skvallrade. Felbelastningar och överbelastningar. Då kunde jag bara se att ¤något¤ var fel, något med bakvagnen. Vi hann besöka flera olika och ingen kunde hitta något fel mer än inflammationer och ”ont i ryggen”. Alla ”proffs” hade mage att säga att han var jättefint och jämnt musklad (i själva verket hade utåtrotatorerna ((”rumpmuskulaturen”)) på höger sida endast ¾ av vänster sidas muskelmassa). Men det och mycket annat fick jag reda på först efter nästan två år då jag äntligen hamnade hos en fysioterapeut som kan sitt jobb. Inga vaga beskrivningar eller antaganden om ditten och datten, utan konkret och precist kunde hon peka ut alla fel, var ursprungsskadan satt och hur tidslinjen såg ut – vad som kom först och hur allt hade fortlöpt därefter med fel- och överbelastningar. Jag förstod, jag hade sett precis allt det, dock inte förstått allt jag såg. Jag insåg att min hund aldrig hade fått en ordentlig genomgång och rörelseanalys innan detta och att jag bara hade fått olika symptom upprapade till mig. Symptom är en yttring, en indikation på något – det är inte detsamma som att få en diagnos. ”Ont i ryggen”, ”inflammation” här eller där osv, är symptom. VARFÖR har hunden ont i ryggen, VARFÖR har hunden inflammationer, VARFÖR är hunden halt osv? Det är frågan som ska kunna besvaras. Behandlar man bara symptomen kommer hunden aldrig bli helt bra, eftersom den faktiska orsaken förblir obehandlad. Ett tag blir hunden kanske bättre, för att sedan ”skada sig på nytt”, när den i själva verket aldrig blivit bra till att börja med.

Det var i slutet av 2013 vi kom till Små & Stora Tassar och äntligen fick hjälp och därifrån gick allt liksom från klarhet till klarhet. Det mesta kunde jag sköta själv, tro aldrig på någon som inte vill delge er ordentlig information och föreslår en massa fördyrande behandlingar och tillbehör hit och dit utan konkret förklaring vad det ska vara till för. ”Bygga muskler”. Jaha, vilka muskler då? Varför då? Kom ihåg att en skadad muskel aldrig kan tillgodogöra sig träning, så vill någon direkt slänga upp er hund på olika träningsapparater, sätta på tyngder mm för att ”rehaba” den – dra i handbromsen och ställ frågan varför! Nöj er aldrig med att bara få lite vaga symptom uppradade – vi hundägare betalar en massa pengar för besök och behandlingar och det är dags att börja ställa lite krav. Jag har på allvar hört folk få sagt till sig att de (”proffset”) inte kunnat hitta vad som är fel, bara att något är fel och ÄNDÅ sätter igång med träning på hunden för att ”det brukar hjälpa på det mesta”! Herregud!!
Idag är Loke i sin bästa form någonsin, 7,5 år gammal. Rehab är sedan länge avklarad och träningen för att få honom jämnt musklad igen likaså. Jag underhållsstretchar och backtränar honom nu för att hålla honom fortsatt fullt rörlig och välmusklad. Den kunskap jag fått om min egen hunds ”form och funktion” sedan vi landade hos Små & Stora Tassar gör att jag direkt känner av minsta lilla sträckning. De kurser hon hållit om anatomi och stretching samt rörelseanalys och felsökning bidrog också till ett betydligt känsligare öga och händer för små avvikelser. Det finns många trasiga hundar där ute.

På alla bilder är det naturliga uppställningar och inget forcerande av kroppen av mig, men utanför bild (där blicken fästs) finns godis eller person som drar uppmärksamhet till sig.
Vill du läsa om hela Lokes rehabhistoria, så kan du besöka Små & Stora Tassars blogg, där tas precis allt upp om genomgången och rörelseanalysen, vad som var den ursprungliga skadan etc.