Mina hundar

Gaia

Astelita’s Sun Goddess Amaterasu (Gaia)

Född 2014-06-10

Storlek: Dvärgpudel

Färg: Röd

Kön: Tik

Ögon valp: u.a

PRCD: Hereditärt fri

Höjd: 28 cm (ej slutmätt)
Vikt: 4 kg
MH:

 

Gaia är en riktig liten dam. Hon vill inte ligga direkt på golvet, utan ordnar alltid något mjukt och skönt att slå sig ner på – vilket ganska ofta är Lokes svans som hon bäddar tills hon är nöjd. Hon är så smart och fattar oftast något efter bara ett par repetitioner. Dock är hon mycket otålig och man får därför inte upprepa för mycket och man måste lägga upp träningen med hög lyckandegrad för att hon inte ska surna. Hon är lätt att ha med sig, kan gå lös överallt och är inte så intresserad av andra omkring henne. I skogen far hon fram som en furie och hon är en väldigt lovande ”parkour”-hund, för hon ger sig i kast med vilket hinder som helst. Och agility förstås. Hon har tyvärr visat sig ha så pass allvarlig grad av patellaluxation på båda bakbenen att båda behöver opereras, så en stor del av 2018 kommer bestå av läkning och rehab för hennes del. Med god prognos – när vi är klara är hon troligtvis bättre än nyskick!

 

 

Loke

Lp1 RldN Kalote’s Spark (Loke)

Född 2008-11-01

Färg: Blue merle med vitt och tan

Kön: Hane

HD: A ED: u.a

Ögon valp: u.a

Ögon vuxen: u.a 2016-03-21

Höjd: 54 cm
Vikt: 23 kilo
MH: Skott 1

Exteriör: Godkänd

Lydnad: Lp1

Rallylydnad: Rld N

Övrigt: Godkänt anlagsprov i viltspår.

Godkänt lämplighetstest för besökshundar, Svenska terapihundskolan. Har praktiserat på äldreboende.

Loke är vår första hund. Som valp skulle jag säga att han var enkel. Han tyckte allt var kul och hade snabbt en bred repertoar av olika trick och lydnadsmoment, plus en underbar av/på-knapp. (Han fick även vara ”demovalp” på en clinic i on/off med Eva Bodfäldt.) Unghundstiden slet jag stundtals mitt hår, men på andra sidan av den tunneln landade vi på förhållandevis skön mark. 😉 Han är trygg och stabil, jag funderar inte på om jag kan ta med honom någonstans. Särskilt som jag själv inte har haft körkort så har det blivit mycket flackande och det har bara varit att gilla läget med att åka buss/tåg/tunnelbana/färja. Loke har även fått vara med mig på vissa av mina jobb, på äldreboende och på mitt hundtrim. Han är duktig på att läsa av situationer och bemöter en gammal människa med rollator på ett helt annat sätt än exempelvis någon som hälsar på brukshundsklubben. Hanteringsmässigt kan man göra praktiskt taget vadsomhelst med honom, vare sig det är familj eller okända människor, som veterinär eller liknande. Detta är sådant jag förväntar mig av en hund, som en grundförutsättning. Och givetvis skottfastheten. Numera bor vi i närheten av en skjutbana, plus jaktmarker, innan bodde vi inne i Stockholm med fullt krig på Nyårsafton och smällare veckor före och efter. Loke har haft möjlighet att välja hur han vill göra på Nyårsafton, men brukade stå med oss ute på balkongen när vi tittade på fyrverkerierna runtom i stan. Att träna Loke är fantastiskt kul, han älskar att lära sig nya saker och vid det här laget är det min fantasi som tryter mer än något annat. Om han inte ska lära sig dammsuga huset och betala mina räkningar så vet jag liksom inte hur det ska bli tillräckligt hög svårighetsgrad för honom numera… Han är en Expert trick dog, Do More With Your Dog. I fårhagen kan han bli lite het, men aldrig nafsig – vilket var en förutsättning för att vi skulle få komma och träna till att börja med. Här hemma kan han kontrollera hönsen lite, dock är de inte så benägna att hålla ihop i en flock, men han flyttar dem från en plats till en annan. Jag minns särskilt en gång då han drev dem tillbaka mot hönsgården, men en av tupparna vände om och sprang bakom honom för att fortsätta sitt pickande på den platsen. Loke fortsatte trycka på de andra lite till och jag stod och undrade om han bara skulle strunta i den ”rebelliska” tuppen. Men ett par meter senare gjorde han en loop bakåt så han hamnade bakom tuppen igen och så tryckte han fram honom mot de övriga. Mycket är rent ”freestylat” och jag hoppas kunna utveckla vallandet ytterligare, men träningstillfällena är få pga avstånd och tidsbrist. Han är lätt att belöna – man kommer långt på enbart ”sociala belöningar” som klappar, glada beröm och applåder. Sedan har han några favoritleksaker, även om matbelöningar nog är vanligast eftersom det går fort att ge. Loke älskar att arbeta och för honom är det viktigare att få göra det än vem det faktiskt sker med. Jag kan lätt lämna över honom till någon och han kommer göra sitt bästa för att samarbeta med den personen även om han inte alltid förstår (de låter ju inte som jag alltid…). Han är så trygg i sig själv, plus att motivationen att få jobba är hög. Han startades exempelvis i Freestyle väldigt plötsligt och spontant med en människa han aldrig träffat innan, läs mer om det här. Det gick så att säga både bra och dåligt. =P Yhlva som tävlat Loke i rallylydnad hann bara träffa honom en gång innan det var skarpt läge, men deras tre tävlingar (so far) ledde till 98, 91 och 95 poäng. Detta är mycket tacksamt för mig som har otroligt dåliga tävlingsnerver, men gillar att träna in själva momenten.

 

Karolina, som tävlat Loke i lydnad, säger bland annat följande: ”Jag hade nöjet att få lära känna Loke när jag hade mitt företag Dogparty, som främst handlade om hundägarcoaching men även ren lydnadsträning. Jag har tävlat i viltspår med SVCH-titlar, lydnad med titlar LP1, LP2, LP3 och varit uppe i lydnadseliten, men utan titel. Även gjort en del utställningsarbete och handling samt tävlat i agility. Förutom detta har jag hållit kurser för hundägare i vardagslydnad, tävlingslydnad, agility, spår och rallylydnad. När jag först träffade Loke var han en sprallig unghund och mycket av de vanliga unghundsbeteendena har lagt sig med åren, men det finns vissa egenskaper som är typiskt Loke och som lyser igenom hunden lika starkt idag som då. Samma egenskaper som gjorde det omöjligt för mig att motstå erbjudandet att ta honom till tävlingsplanen när tillfälle gavs. Loke är den hund jag alltid önskat att jag hade mer tid med efter en avslutad träningssession, eftersom han alltid såg ut som att han precis börjat när det var dags att avsluta. Som vallhund finns ofta ett generellt intresse för samarbete, men Loke ger alltid precis allt han har och när man tror han har fått nog lägger han i en växel till. Han verkar ha som motto att huvudsaken är att hans förare blir nöjd. Det är vad som gör honom till en sådan fröjd att arbeta tillsammans med. Men det faktum att Lokes temperament är så balanserat mellan Sport – och Hemmaläge gör att han aldrig krävt mer än vad hans förare ber honom om, vilket gjort honom otroligt flexibel och anpassningsbar oavsett var i livet hans ägare befinner sig. Ett sådant temperament jag spenderat lång tid på att finna hos mina egna hundar. Loke kommer alltid att vara en av de hundar jag själv hoppas att finna som nästa stjärna i lydnaden.”